Nu börjar några intensiva veckor. Det är valupptakt inför kommande kyrkoval den 18:e september. Att rösta i kyrkovalet är viktigt. Gå och gör detta du som är medlem i svenska kyrkan. Rösta för en öppen demokratisk folkkyrka och mot kvinnoprästmotståndet. Rösta mot främlingsfientlighet och mot Sverigedemokraterna.
Jag är i högsta grad delaktig i detta kyrkoval då jag kandiderar till kyrkofullmäktige i Västerleds församling, Bromma. Jag kandiderar för att jag tror att kyrkan har en viktig roll att fylla och för att lära mig mera den och dess sociala verksamhet.
Det är spännande och kanske något överraskande, inte minst för mig själv då jag inte är troende. Jag tror däremot på kärleksbudskapet, demokratin och solidaritet med mina medmänniskor. Jag lär återkomma till valarbetet framöver här på min blogg .
Hmm en sak som slår mig i det sekulariserade samhället är att man ofta inte förstår betydelsen av sakramenten utan ser det mer som traditioner…
Har du en klar kristen tro? Eller ser du kyrkovalet som vilket val som helst där man positionerar sig för att få en politisk post?
Själv har jag gått ur kyrkan, men gifte mig i kyrkan eftersom min fru ville ha ett kyrkbröllop….det räcker ju om en är medlem i svenska kyrkan…
Hur ser du på sakramentens betydelse för den svenska kyrkan?
Hej Bengt!
Intressanta frågor, verkligen. Jag definerar mig som kristen, ur en kristen värdegrund. Men jag är inte troende. Hur det går ihop vill jag utveckla men det kräver lite tid.
Just nu måste jag rusa till ett möte men jag återkommer med ett svar snart, Bengt.
Hej Bengt!
Jag ser faktiskt ingen sekularisering av kyrkan. En folkkyrka är inte samma sak som en sekularisering av kyrkan, tycker jag.
Du frågade också hur jag ser på sakramentens betydelse för den svenska kyrkan? Jag är ingen teolog direkt så svaret måste få bli rudimentärt. Dopet och nattvarden är förstås mycket viktiga inslag i kyrkan. Utskiljande och gemenskapsbärande och utan dem ingen kyrka. Sakramenten stärker tron.
Försoningens sakrament eller boten används inte inom den svenska kyrkan men jag tycker det är en mycket viktig del ändå. Inte så mycket för användningen i kyrkliga sammanhang, katolska som det allmänmänskliga ”att kunna förlåta” och ”att kunna gå vidare”. Märkbart märkvärdiga och mänskliga är de försoningsprocesser som ägt rum i exempelvis Tyskland kontra Polen, Sydafrika och inte minst Rwanda.
Men är det inte märkligt att många människor står och gör heliga riter utan att tro? Dvs ett sätt att få guds nåd av en gud som man inte själv tror på?
Sakramenten är ju bara tomma ritualer utan en guds tro. Borde inte kyrkan förstärka vikten av guds tro om man vill vara en levande religion?
Humanist kan man ju vara utan guds tro eller kristen religion. Jag själv är ju taoist och humanist. Det finns ju ingen mening med en kyrka om man inte har en tro på en kristen gud.
Bengt, tro kan se ut på många olika sätt. Kyrkan betyder harmoni, ro, en trygghet och någostans att vila för de allra flesta människor även dom utan tro. Vi kan fråga oss varför människor i stor sorg söker sig till kyrkan. Det tror jag att dom gör för att kyrkan har något att erbjuda alla människor, icketroende som troende.