![[Logotyp] Anders Löwdin](https://lowdin.com/wp-content/uploads/2022/04/Logo_Anders_Lowdin.png){kind=logo}
Är jämlikhet något som engagerar människor med en vänsterideologi mer än dem som hyser en högerideologi? Kan man anse att jämlikheten är satt på undantag i dagens Sverige? Att jämlikhet inte prioriteras i önskvärd utsträckning? Mitt egna svar på dessa frågor kan ni säkert gissa er till.
Jag ska nedan ta upp några skeenden som jag tycker belyser detta att jämlikheten är satt på undantag och det faktum att klassamhället lever kvar och växer sig starkare i högerns Sverige.
I 2007 års SOM-undersökning, publicerad i boken ”Skilda världar”, red. Holmberg & Weibull uppger 45 procent bland högre tjänstemän att deras ekonomi förbättrats det senaste året. Andelen arbetare som svarat på samma fråga och som uppger att deras ekonomi förbättrats är endast 26 procent. En mycket stor skillnad, rent utav den största sedan SOM började sina mätningar 1986.
Förr i tiden ansåg man för det mesta att staten var god, att ”statens kaka räcker…”. Nu tycks staten vara rent av anorektisk, staten är inte längre vi. Staten ska inte äga och ska i så liten utsträckning som möjligt styra den enskildes liv. Så uppfattar jag dagens evangelium från den borgliga majoriteten. Staten är inte längre god och dess resurser räcker inte så långt längre.
Samtidigt ser vi motsägelsefullt hur staten agerar storebror på ett för många helt oacceptabelt sätt. Och det är väl klart att om man inte om man inte längre upplever staten som god, då måste staten agera innan medborgarna agerar och stör statens planer. Staten börjar övervaka sina egna medborgare. Detta har precis hänt i dagens Sverige.
Den ensamstående tvåbarnsmamman Anna Lindhe vet inte längre var hon ska bo. Idag höjde Riksbanken reporäntan med 0,25 procentenheter till 4,5 procent. 2 procents inflation är målet för Riksbanken och många hushåll med små marginaler får det nu ännu kärvare och precis som med Anna Lindhe funderar många var de ska bo. Bostadskostnaderna har för en del fördubblats under de senaste två åren. Risken är också stor för sänkta reallöner i år. För första gången på tolv–tretton år.
Högern i Stockholms stadshus rear ut allmännyttan i huvudstaden. Fastigheter har sålts till ett pris som ligger långt under marknadsvärdet. Både allmännyttan och hyresrätten är utrotningshotade samtidigt som innerstads- och ytterstadsfastigheter rabatteras olika.
Halva tiden av högerns regeringsperiod har förflutit. Alltfler inser vi hur illa högern är skickad att styra landet. Väl så men det är långt till 2010.
Avslutningsvis, vänstern prioriterarar jämlikhet och skyr klassamhället. Därför är jag vänster.
Inspiration: Tidningen Broderskap Nr 26, Ledaren samt nr 27, Ulf Bjereld – Synpunkt.
Länkar: Tvåbarnsmamman Anna Lindhe i AF, DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3.
Läs även andra bloggares åsikter om Jämlikhet, FRA, staten, högern, moderaterna, reporäntan, bostadskostnader, allmännyttan, hyresrätten och annat intressant.
——————————————————————————————————————
Under strecket så noterar jag att Roya skriver om svensk media som gillar SD men avskyr FI. Kristian noterar att Vasakronan just sålt sig själv till Vasakronan. Och Josefine som ser en Reinfeldt svänga till sanningen. Slutligen så skriver Andreas till minnet av hyresräten.
Vänstern är inte bättre än högern. Däremot gillar vänstern dubbelmoral mer. Man säljer ut allmännyttan och sen har man problem med det. Man ger skatteamnesti till de rikaste och sedan gillar man förmögenhetsskatt.
Man tycker alla som är äger är rika, och dom som inte gör det alltid är fattiga. Det trots att vissa som köper sin lägenhet har mindre pengar än många andra.
Klyftorna har ökat värre under sossarnas senaste tolv år. Därför att man är så blind för hur illa man skött landet och sedan erbudit malätna morötter så är ag höger.
Bara för någon får det bättre så betyder inte det per automatik att resten svälter.
Att man fortfarande tror på att det finns ett klassamhälle och tycker att Sverige är ett så fruktansvärt orättvist samhälle är ett tecken på att vänstern uppenbarligen misslyckats med sin politik, eller är det bara för att vinna nästa val?
Jag kan inte säga att jag håller med om allt högern har gjort. Men jag är åtminstone inte lika missnöjd som med vänstern med sin ungdomsarbetslöshet, bostadsbrist och bidragsberoende.
Med Göran och Mona i spetsen som är snuskigt rika, och Lars Ohly som kristiserar gamla vita rika gubbar när han sälv är en är lika trovärdig som resten av vänster är. Endast miljöpartiet är acceptabelt i vänsterblocket. Men dom anser sig inte vara något av det…
Tobias
Vem säljer ut allmännyttan menar du?
Du får gärna verifiera dina tyckanden med konkreta exempel.
Jag har funderat lite över en intressant aspekt av den ekonomiska teori som ligger till grund för Riksbankens inflationsbekämpande: Till inflation räknas allt som bidrar till att prisnivån höjs, allt från stigande råvarupriser (brist på) ´till kompensationskrav. Till de inflationsdrivande faktorerna räknas också dessa men också en ökad utlåning vilken bidrar till ökad penningmängd och därmed ökad konsumtion (ökad efterfrågan anses automatiskt leda till höjda priser).
Vad innebär då en räntehöjning – innebär inte den att pris/kostnadsnivån höjs ytterligare, bidrar inte den till kompensationskrav, Höjd ränta påverkar ju nästan alla kostnader dvs allt som i något led är lånefinansierat blir dyrare och spär sålunda på inflationen ytterligare. Den enda inflationsdämpande effekten torde vara att efterfrågan på varor som i liten utsträckning påverkas av räntehöjningen minskar och att dessa priser i så fall kan antas sjunka. Men är det verkligen så att en större del av priserna i ett samhälle är opåverkade av räntenivån? Det gäller i alla fall inte bostadssektorn, det gäller inte fastighetsmarknaden i stort (nästan halva Vasakronans försäljningsvärde försvann ju i betalning av samma bolags lån). Nästan alla butiker som säljer allejanda varor har stora hyreskostnader och måste sålunda kompensera sig för ökade dessa i form av högre priser.
Saknas det något väsentligt i mitt resonemang?
Prata inflationsbekämpning och räntor så här sent på natten låter sig inte göras. Peter, jag återkommer!
Även om jag inte kommer att kunna tillföra diskussionen så mycket är jag rädd. 🙂
Äntligen börjar folk inse att staten inte är “god”, det har den ju f ö aldrig varit.
Hoppas du inte glömer bort frågan om inflationsbekämpning och räntor, Anders:-)
Hej Peter, du har fått vänta lite med en kommentar från min sida. Här kommer den dock!
Hurvida något väsentligt saknas i ditt resonemang är jag inte rätt person att avgöra. Däremot har jag några funderingar kring detta. Lite har jag läst, trots allt.
Vad innebär då en räntehöjning, frågar du dig? Enligt förståsigpåarna så är även räntorna när de stiger en del av inflationen varvid det kan tyckas konstigt välja att höja dessa att i syfte att bekämpa den samma. Detta motsägelsefulla belyser du, tycker jag.
Penningpolitiken är lite för mig något av Hokus Pokus och rollen som trollkarl har vi tilldelat Riksbanken. Alla aktiviteter som Riksbanken låter göra brukar alltid bli föremål för intensiva diskussioner. Nu verkar det dock som om en del tvivlar på om Riksbanken verkligen sitter inne med de rätta verktygen.
Förslaget att slå samman Riksbanken och Finansinspektionen från forne riksbankschefen numrera vd:n för Svenskt näringsliv Urban Bäckströmfår mig att börja fundera på om inte det råder en viss uppgivenhet hos Svenskt näringsliv vad gäller Riksbanken. För övrigt så verkar Sveriges kår av toppekonomer vara rätt bekymrade över krisen i den globala ekonomin. En kris som de hävdar måste tas på allvar även i Sverige.
Det är frågan om finansminister Anders Borg verkligen gör detta då han försöker motverka Riksbankens räntehöjningar med skattelättnader. För en utomstående verkar det mera som han jobbar mot Riksbanken och inte med.
Riksbanken höjer säkerligen reporäntan igen i höst. Räntan lär hamna på 4,75 tror analytikerna. De hårt belånade bland småfolket lär huka sig ute bland stugorna.