Det bubblar ordentligt bland media och bloggar om statsminister Reinfeldts resa till Kina. Utgångspunkten verkar vara frågan om han ska prata om och framföra det vi alla tycker. Det vill säga att Kina åsidosätter de mänskliga rättigheterna. Eller om han ska tiga om detta med hänsyn till det eventuella framsteg Reinfeldt kan få för sin klimatpolitiska linje.

Jag har länge varit tveksam till OS i Kina eftersom landet som bekant inte respekterar de mänskliga rättigheterna. Men jag har nu accepterat denna sportsliga fest i detta land även om jag också anser att sport inte kan rädda världen. Arrangemanget OS gör inte situationen bättre i Tibet eller för de många oppositionella i Kinas fängelser som så många hade hoppas på när nu Kina fick detta stora evenemang. Snarare har det visat sig att situationen har blivit värre för både Tibet och de oppositionella.

För Kina måste västvärldens protester vara en mardröm. Detta skulle bli en så stor pr-mässig framgång för landet, men de många protesterna den senaste tiden är en stor missräkning. Alltför mycket fokus har riktas mot för Kina fel håll. Men på ett sätt så måste man väl ändå medge att evenemanget lyfter viktiga och nödvändiga frågor. Frågor så viktiga att vi kan kräva av våra politiker att de ska upp dem till diskussion.

Reinfeldt har dock en klar motvilja till att lyfta denna viktiga fråga om de mänskliga rättigheterna. Trots att de borgerliga partierna inför valet 2006 i sitt gemensamma valmanifest proklamerade att de skulle vara en ”tydlig röst för demokrati och de mänskliga rättigheterna”.

Statsminister Fredrik Reinfeldt har heller inte tidigare upp tagit för oss svenskar viktiga frågor såsom situationen på Guantánamo under sitt samtal med president Bush eller fallet med den svenska fången Annika Östberg när han mötte guvernör Schwarzenegger.

När det har kommit till kritik mot stormakter som USA och Kina, ja då faller vår statsminister undan. Det är fegt. Det är ingen skillnad på länder som utövar förtryck. I det fallet ska Kina och USA vägas med samma mått som Kuba, Vitryssland och Zimbabwe. Vår nuvarande valda regering måste våga vara obekväm och stå upp för sina åsikter. Nu framstår de enbart som konflikträdda.

Att läsa:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , och annat intressant.

8 Responses

  1. “Reinfeldt är feg och konflikträdd” – Precis som vi alla andra, därför är han statsminist.

  2. Inte då! Jag känner många som är modiga, flera av dem är politiker.

    Dessutom så har vi haft en modig statsminister en gång i tiden. Palme hette han. Se bara videon här!

  3. http://www.youtube.com/watch?v=uSQnK5FcKas

    Den kinesiska statsmakten verkar som att redan har vunnit första slaget i det så kallat “Olympiakriget”.

    Patriotiska andan bland kineserna är på toppen. Nu ställer kineserna bakom sina ledare. En tydlig signal är bland annat kinesiska konsumenterna bojkottar franska varor efter de skarpa protesterna och tumultet i samband med att OS-facklan bars genom Paris.

  4. Inga kommentarer om fege Fredrik idag?
    Då får ni lite länkar:

    “Fredrik Reinfeldt hann med mycket vid sitt möte med Kinas president Hu Jintao på lördagen. Han tog upp Tibet, han krävde frihet åt tretton namngivna samvetsfångar och uppmanade dessutom Kina att ta efter Sverige och införa koldioxidskatt.”
    http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=760339

    “Det var egentligen ingen överraskning att Fredrik Reinfeldt tog upp kravet att släppa politiska fångar med Kinas ledare. Men han vinner extra inrikespolitiska poäng tack vare oppositionens agerande inför resan.”
    http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=760352

  5. Du har rätt Per! Han var riktigt duktig, statsministern.

    Ja, det var ju skönt att han insåg hur fel ute han var. Nu gjorde han det som krävdes, det Sverige önskade och vad annat kan man kräva av en statsminister. Sverige har nu sagt i från i en viktig fråga.

    Han var lite otydlig innan han åkte och pressad av en samlad opposition, en del borgerliga företrädare och ett flertal MR-organisationer så sa han ifrån. Det är skönt.

    Kanske, rent av att det finns lite Palme i honom ändå? Fast, Palme var väl aldrig så simpelt klädd när han repesenterade vårt land utomlands?

    Eller vad tror du, Per?