Jag har ägnat lite ledig tid till att titta på den senaste tidens rapporter om vår ekonomi. Både Riksgälden och Ekonomistyrningsverket har den senaste tiden levererat nya mörka siffror.

För Riksgäldens del så rapporterar de att Statens budgetunderskott ökar i år till 198 miljarder kronor. Det är 63 miljarder mer än i prognosen från i mars. För 2010 räknar myndigheten med ett budgetunderskott på 72 miljarder kronor.

Ekonomistyrningsverket, ESV, är något värre i sin prognos. De räknar med att statens budgetunderskott kommer att sluta på 214 miljarder kronor i år. Det är drygt 54 miljarder mer än vad man spådde i sin senaste prognos.
Hårda fakta som indikerar svårigheterna framöver. Något mer konkreta är siffrorna som visar på att exporten minskar med knappt 16 procent i år medan industriproduktionen minskar med drygt 20 procent. Enligt kännare visar detta förhållande på att våra problem inte enbart är internationellt relaterade.

Lågkonjunkturen biter sig fast och detta skrämmer mig stort. Extra skrämmande är att regeringen har spikat de ekonomiska ramarna tidigt, för tidigt och nu när krisen förvärras månad för månad bara passivt ser på. När våra skatteinkomster beräknas bli 19 miljarder kronor lägre 2010 jämfört med tidigare prognoser och utgifterna för arbetslöshet skenar med ytterligare med 5 miljarder kronor så behövs vettiga stimulanser.

Vi behöver på investera i våra medmänniskor för att snabbare dämpa denna lågkonjunktur. Pengar till kommunsektorn, förbättrad a-kassa och stora utbildningsinsatser behövs framöver om vi med värdighet ska klara av att hålla välfärden uppe i Sverige.

Roger Mörtvik uttrycker det bra när han skriver:

Med nuvarande passiva ekonomiska politik riskerar vi att om två år ha omkring 500 000 människor i arbetslöshet, många av dem riskerar ett långvarigt utanförskap. [fusion_builder_container hundred_percent=”yes” overflow=”visible”][fusion_builder_row][fusion_builder_column type=”1_1″ background_position=”left top” background_color=”” border_size=”” border_color=”” border_style=”solid” spacing=”yes” background_image=”” background_repeat=”no-repeat” padding=”” margin_top=”0px” margin_bottom=”0px” class=”” id=”” animation_type=”” animation_speed=”0.3″ animation_direction=”left” hide_on_mobile=”no” center_content=”no” min_height=”none”][…]

Valet i dag står inte mellan större eller mindre budgetunderskott utan mellan underskott som uppstår genom investeringar i människor och produktion eller underskott som uppstår genom en allt för passiv finanspolitik.
Roger Mörtvik – PowerPointpolitik mot krisen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , och annat intressant.
[/fusion_builder_column][/fusion_builder_row][/fusion_builder_container]

One Response

  1. Spännande att du först oroas över de stora underskotten och sedan förordar ökade investeringar, borde inte det rimligen öka underskotten ytterligare? Det går inte samtidigt att utkräva ansvar och sedan föreslå oansvar.

    Sverige har bland världens mest expansiva statsfinanser men är också ett av världens mest konjunkturkänsliga länder på grund av den stora exportindustrin.

    Vad tror du att pengarna går till nu egentligen? Badhus i Luleå? (näjustdet, det var ju S som lokalt tyckte det var vettigt att bygga ett sådant och parallellt spara på välfärden).

    Vissa säger att skattesänkningarna bara gynnar rika, men tydligen har iaf sossarna i Stockholm möjligen börjat fatta galoppen och har tagit fram ett förslag där skatten sänks för att gynna jobben och i förlängningen välfärden.

    Fler Stockholmssossar i partistyrelsen!!