Två nordamerikanska kvinnor, bägge med förnamnet Naomi ska detta blogginlägg delvis handla om. För det ska liksom föregående blogginlägg också handla om Kina och OS men även om tortyr.

Till att börja med så läste jag idag en signerad ledare i DN av amerikanskan Naomi Wolf. Hon är en av grundarna av demokratirörelsen American Freedom Campaign. Hon skriver i artikeln med rubriken ”Kära värld, stoppa oss”:

”Amerikanerna står i maskopi med en brottslig regim. Vi har blivit en laglös nation en tydlig och påtaglig fara mot internationell lag och global stabilitet bland civiliserade länder som har varit våra allierade. Vi finns nu med rätta på Kanadas lista över brutala länder som använder tortyr.”

”För att göra en parafras på Abraham Lincolns ord: om tortyr inte är orätt, är inget orätt.”

Detta uttalande bör man ha i minnet samtidigt som man tar till sig att självaste George W Bush igår tog avstånd från förtrycket i Kina.

”- Amerika motsätter sig bestämt förtrycket i Kina, sade George W Bush när han talade inför en publik i Thailand på torsdagen, enligt The Guardian.” Källa DN.

Till detta kommer också USA’s val av fanbärare vid dagens OS invigning. Man har valt Lopez Lomong, född i Sudan och medlem av den Kinakritiska gruppen Team Darfur att bära fanan. Detta är naturligtvis en rejäl knäpp på näsan för Kina.

Dessa makeringar kan möjligtvis kännas upplyftande men klingar det inte lite ihåligt. Uttalandet från George W Bush kan möjligen ses mot bakgrund att han nu snart lämnar presidentposten och kan kosta på sig att ta ut svängarna något. Annars så har hans tid vid den absoluta makten inneburit ett hårt slag för de mänskliga rättigheterna. Numera gör inte USA så mycket för att dölja sitt bruk av tortyr. Något man brydde sig om förr i tiden, tiden innan ”Nine-eleven”, på svenska elfte september 2001. Namn som Condoleezza Rice, Dick Cheney, Alberto Gonzales, George Tenent och John Ashcroft och platser som Guantanamo, Afghanistan och Abu Ghraib förknippas idag med bruket av tortyr och brott mot mänskliga rättigheter.

Jag har i år kanadensiskan Naomi Klein’s bok ”Chockdoktrinen – katastrofkapitalismens genombrott” som sommarläsning, boken har till och med fått vara med på min fjällvandring (pocketupplagan). Jag kan inte bestämma mig om jag ska se läsningen som upplyftande eller nedbrytande. Upplyftande på grund av att innehållet i boken rensar luften och klarlägger blicken. Nedbrytande för att läsningen stundtals är så smärtsam.

Hur som helst har denna omstridda bok fått mina känslor att svaja betänkligt. I den får jag läsa om utvecklandet av eltortyren i 50-talets USA, det vill säga Ewan Camerons ökända elchocksexperiment och bruket av tortyr i Latinamerika. Om att total ekonomisk frihet inte har plats för demokrati och mänskliga rättigheter.

1989 växte sig en rörelse stark för demokrati i Kina. Med massprotester och sittaktioner på Himmelska fridens torg tog Demokratirörelsen upp kampen med regimen. Demonstranterna krävde demokrati samtidigt som de tog avstånd från regimens önskan om oreglerad kapitalism.

Naomi Klein menar att massakern på Himmelska fridens torg och där det totala övervåld som resulterade i grovt uppskattat mellan 2 000 till 7 000 döda enligt ögonvittnen och antalet sårade till så mycket som 30 000 i själva verket var ett försvar för de framväxande ekonomiska reformerna och inte så som påståtts ett försvar för unken kommunism.

Regimen hade en vilja för reformer som byggde på total frihet för kapitalet men fortsatt diktatur med åsidosättande av de mänskliga rättigheterna. Reformer som kom att innebära sänkta löner, högre priser, avskedanden och arbetslöshet. Mot dessa reformer ställde sig en social mobilisering, demonstranter som var emot de odemokratiska och snabba ekonomiska förändringarna men för en långsammare process med val och yttrandefrihet.

De mänskliga rättigheterna förlorade vid Himmelska fridens torg 1989 och har fortsatt att vara på undantag i Kina. Så även idag, dagen då Kina förärats de olympiska spelen 2008.

Jag läser att ett 40-tal OS-deltagare har skickat ett protestbrev Kinas regering, mot landets politik i Tibet bland annat. Bland de 40 finns svenska idrottare såsom Emma Green, Johan Wissman och Alhaji Jeng. Vore välkommet med fler svenska idrottsnamn som vågade ta upp ämnet under OS.

Nedan är det protestbrev som skickats till Kinas regering:

”Dear Mr. President Hu,

We all hope that the Olympic Summer Games in China will be a great success and that the Olympic ideals will come to life.

That is why we are asking you:

• to enable a peaceful solution for the issue of Tibet and other conflicts in your country with respect to fundamental principles of human rights.

• to protect freedom of expression, freedom of religion and freedom of opinion in yourcountry, including Tibet.

• to ensure that human rights defenders are no longer intimidated or imprisoned.

• to stop the death penalty.

China is the focus of worldwide attention. Your decision on these issues will determine the success of the Olympic Games and the image the world will have of China in the future. We are asking you to respect human rights in China in order to achieve lasting peace and reconciliation.

Källa: DN och Sports for peaces hemsida.

Länk till demokratirörelsen American Freedom Campaign.

Länk till Naomi Wolfs artikel i DN.

Övriga länkar: DN1, DN2, SvD1, Svd2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , och annat intressant.


I övrigt skriver Eva Rundkvist fint om morbror Gunnar, Claes Krantz om att även Sverigedemokraterna omfattas av ytrrandefrihet och Marta Axner uppmanar oss att skriva under Svenska kyrkans, Svenska naturskyddsföreningens och Svenska FN-förbundets klimatupprop. Japp så får det bli!

3 svar

Kommentarer är stängda.