Från en dag till en annan vart det vinter här i Stockholm. Ett intensivt snöfall och fallande temeraturer fick stora konsekvenser för trafiken. Metrologerna kallade snöfallet för en Snökanon, ett väderfenomen som uppträder vid kalla nordliga vindar och varmt vatten i havet som främst brukar drabba upplandskusten. I går gick snöfallet längre ner, ända ner över stockholmområdet. Regnet tidigare på dagen och snö med fallande temeraturer ovanpå detta gjorde vägarna glashala.

För mig tog det tre timmar till jobbet på kvällen. En sträcka som normalt tar dryga tjugo minuter. Jag kan inte annat än att bli facinerad över naturens nycker och vår litenhet inför densamme. Vår sårbarhet är stor och lär bara bli större och större med den väg vår tekniska utveckling har tagit. Jag klarade mig bra igår kväll, trots allt. Jag hade förutseende bytt till vinterdäck tidigare på dagen annars hade jag stått där vid vägkanten precis som många andra. Men det var med skräckblandad förtjusning jag lotsade mig fram till jobbet igår kväll.

Idag letar man syndabockar för det kaos som uppstod i spåren av snöfallet. Visst, det är säkert så att mer har kunnat göras, mer och tidigare. Framför allt så borde folk ha fått på vinterdäcken men vad tusan. Vi är ju bara människor och som sådan är vi ganska utlämnde åt naturen. I vår moderna tid så tycks det vara svårt att acceptera att vi inte rår på naturen.

3 svar

  1. Håller inte riktigt med dig. Den tekniska utvecklingen borde ge oss bättre förutsättningar – så har det ju varit historiskt sett – att hantera ”naturen”. Bara för att nu ta trafiken som exempel: Jag minns från min barndom hur man faktiskt sopade vägarna rena från snö – på motorvägarna kunde man se tre plogbilar i bredd vilket faktiskt gjorde att vägarna blev riktigt farbara.

    I onsdags kväll när jag satt fast på Essingeleden såg jag inte en enda bil från väghållaren. Först när jag kom neråt Kungens kurva såg jag spår av saltbilar och sträckan ner mot Södertälje var helt OK. Alltså, det finns gammal teknik som inte används och annan också rätt gammal teknik som användes på vissa sträckor. Om t.ex alla stora vägar hade saltats kontinuerligt och kanske också borstats hade problemen aldrig uppstått. En förutsättning förstås är att väghållaren ser till att vara där först:-)

  2. Ja, vår barndom ja. Fina tider…

    Samhället är mer komplext nu för tiden. Mer bilar, snabbare tempo och större påfrestningar. Jag åkte samma väg som du gjorde. Till en början Tranebergsbron, tid på bron 2 tim och sedan Essingeleden söder ut. Veck av vid Telefonplan. Jag såg en saltbil på Tranebergsbron. Samt från långt håll en hel del gula ljus på Essingeleden, antagligen bärgningsbilar.

    Grunden för min postning är en känsla hos mig att vi kräver mer och mer av vår omgivning. Kanske är det narurligt i en alltmer komplex värld. Det ska utkrävas ansvar, punkt slut för en vädersituationen som var extrem. Naturligtvis ska organisationen trimmas och händelseförloppet gås igenom så att vi klarar det bättre nästa gång.

  3. Förr hade vi t.ex. inte tillgång till kameror längs med vägarna. Idag kan t.ex. Vägverket via dessa veta precis var trafiken står still, var det går att komma fram etc. Väderprognoserna trummas ut via media och Vägverket har rimligtvis tillgång till dessa och säkert mer detaljerade om de vill. Förutsättningarna är rimligen mycket bättre idag än för t.ex. 30 år sedan. Trots det kan man bara konstatera att väghållningen blivit sämre.

    Jag kan ta min närmaste omgivning som exempel. Jag har bott på Mörkö i 30 år. Förr plogades vägarna – emellanåt tror jag huvudsakligen av bönderna – vilket är nödvändigt eftersom de annars blåser igen (öppna fält utmed dessa). De senaste åren saltas de enbart (med något enstaka undantag) vilket har mycket liten effekt på de 20-40 cm drivor som lägger sig över vägen. Nu upphandlas väghållningen (PEAB har haft den några år) varvid kvaliteten sänkts. Senast verkar Vägverket Produktion åter fått jobbet – skall bli intressant om de räknat med behov av plogbilar och/eller köpt in lokal kapacitet.

Kommentarer är stängda.