Detta lyssnade jag på 2007

Jag fick en impuls att skriva lite om mina musikaliska preferenser när jag såg lite av gårdagens P3 Guld i TV, länk DN. Jag är ingen musiknörd måste jag dock börja med att erkänna. Men musiken ligger mig mycket varmt om hjärtat och jag skulle inte kunna vara utan den. Jag är en allätare av stora mått, genrer som jag klarar mig utan är lätträknade, jag kommer bara på två i en hast, Heavy Metal och vissa former av jazz. Däremot har klassisk musik vuxit de senaste åren och är nu en naturlig del av mitt lyssnande.

På P3 Guld vart Lars Winnerbäck framröstad som 2007 års manliga artist. Mycket välförtjänt. Honom har jag lyssnat mycket till året som gick. En samtidsskildrare av stora mått. Vore kul att se live någon gång.

Nästa artist är en för mig nyupptäckt stjärna, Antony Hegarty i Antony and the Johnsons. Underbar musik som går rätt i i hjärtat och som jag kan lyssna på hur länge som helst. Titlar som Hope There’s Someone och I fell in love with a dead boy, från albumet, I Am A Bird Now (2005). Cripple and the Starfish från albumet, Antony and the Johnsons (2000) om jag tvunget måste välja några av allt bra som släppts av Antony and the Johnsons.

Det händer ibland att jag delar musiksmak med min dotter. Tonåring som hon är har hon koll på vad som rör sig där ute om man så säger. Amy Winehouse ramlade jag över 2007 trots att hon varit i ropet längre en så. Om henne kan min tonårsdotter berätta en hel del. Det är i och för sig inte så konstigt, min dotter är bara tio år yngre än Amy Winehouse och det lär stå mycket om Amy Winehouses frisyrer och hårda liv i tidningar, som vänder sig till den yngre publiken. Vad jag gillar med henne är hennes levande mörka röst. Låten Back To Black från albumet med samma namn är en höjdare.

Den enskilt häftigaste låten alla kategorier har 2007, Wish I Didn´t Miss You varit för mig. Artist Angie Stone från hennes skiva Mahogany Soul, som kom 2001. Jag älskar att ”glida” omkring på stan med denna låt i lurarna. Angie Stone är stor på R&Bhimlen så även hos mig.

Jag är hopplöst sen med att upptäcka Radiohead. Vet egentligen inte varför jag inte tidigare lyssnat på dem. Nu med skivsläppet In Rainbows, ramlade äntligen polletten ner. En underbar skiva och så är det med musiken. Så mycket jag har missat och så mycket nytt eller gammalt som återstår att upptäcka. Helt underbart.

Robert Wyatt och hans album Comicopera är spännande lyssning. Robert Wyatt var en av grundarna av Soft Machine som tillsammans med Pink Floyd förgyllde sextio och sjuttiotal.

Depeche Mode vars senaste album är The Best Of, Volume 1 (2006), lyssnade jag en hel del på 2007. Liksom Angie Stone ovan är Depeche Modes musik en mycket uppbygglig upplevelse för mig. Jag går igång på den, jag blir inspirerad och får kraft till stordåd.

Gorillaz är ett virtuellt band med medlemmarna 2D, Murdoc, Noodle och Russel, se deras biografi. Skapare och låtskrivare är Damon Albarn, frontman för gruppen Blur. Under 2007 har jag med stor behållning lyssnat till deras senaste, D-Sides.

Jag fick feeling med Anna Järvinen är en också en given skiva i min samling. Henne vill jag höra mer av.

Jag avslutar med en klassisk avdelning. Jag är som många andra ett stort fan av Bach. Gångbart i mina hörlurar har under året som gått varit 6 Cello Suites med Japp ter Linden, BWV 1007-1012. Plågsamt lånsamt och underbar barock cello.

En annan bachtolkare som jag av och till lyssnar på är Angela Hewitt, kanadensisk pianist. Annat gångbart klassiskt har för mig varit Felix Mendelssohn och Max Bruch, lirare som fungerar bra i bilsteron på väg mot jobbet, trot eller ej.

Detta inlägg är pingat på intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, kultur, P3 Guld, P3.