TT skriver om att Jackie Arklöv, skyldig till morden på två polismän i Malexander samt åtalad för krigs och folkrättsbrott – under sin tid i fängelse har genomgått en stor förändring och att han nu föreläser för poliser på polishögskolan. Han har också fått hjälp att bearbeta sin högerextrema och nazistiska syn på världen av Exitprojektet på Fryshuset i Stockholm. Arklöv sägs vara en förändrad och ångerfull person idag.
Hur stabil och bestående denna förändring är återstår väl att se men jag tycker att den beskrivna processen väcker hopp. Hoppas han får och kan fortsätta på den inslagna vägen och kan börja ge tillbaka till samhället något.
En i det här sammanhanget mycket intressant bok är den om Franz Strangl av Gitta Sereny. Boken heter Vid avgrunden, en bok om skuld och onska. Franz Strangl genomgick aldrig några större förändringar under sin fängelsevistelse och det kanske haltar något att jämföra Arklöv med honom. Fast skillnaden i brott till trots så finns skulden ändå där och måste bearbetas.
Detta inlägg är pingat på Intressant.se.
Andra bloggar om Arklöv, skuld, kriminalvård.
Tyvärr varade denna hoppfulla nyhet inte mer än ett par timmar. Arklövs föreläsningar visade sig vara fantasier. Lite bättre källkontroll borde gälla när man intervjuar en person som sitter livstidsdömd avskuren från omvärlden.
Vad fel det kan bli. Ja, jag håller verkligen med dig att här måste det ha saknats källkontroll.
Undrar hur mycket substans det finns i TT’s artikel? Är Exitprojektet sant exempelvis?
Exitprojektet är nog snat eftersom projektledaren är intervjuad. Det är ju bra att de inte ger upp. Kanske har Arklöv fått lite insikt. Det är ju inte omöjligt. Och om man sitter innette inne på livstid är det rätt förståeligt att man slirar på sanningen ibland.