November månad och svårmodet tränger sig på. I svåra stunder när mörkret och dimman riskerar att ta över min själ så sätter jag på en skiva med pianisten Jan Johansson och basisten Georg Riedel. Skivan heter Jazz på svenska och är det svenskaste jag vet. En av de tonsatta visorna är Visa från Utanmyra som har gått och blivit smått klassisk. En av verserna lyder så här:

Det är den tyngsta sorg,
som jorden månde bära,
at man skall mista bort,
sin aldra hjertans kära.
Det är den tyngsta sorg,
som solen övergår,
at man skall älska ten,
man aldrig någonsin får.

Text Olof von Dalin.

Visst, november är ibland deppigt. Då är det roligare för alla de som i dagarna avslutar Ramadan. Jag läste någonstans att intagandet av en daddel skulle markera slutet på den 30 dagar långa fasteperioden. Sedan festar man i dagarna tre i en fest som kallas för Eid Al-Fitr. Till en fest på Järvafältet i Stockholm hade man sålt över 5 000 biljetter. Den festen skulle jag gärna ha velat gå på.

Det lär finnas över 350 000 muslimer i vårt land och det är trevligt att Ramadan uppmärksamms alltmer år från år. Likaså det faktum att våra livsmedelskedjor nu på allvar har utökat sitt sortiment med livsmedel direkt riktat till muslimer och firandet av Ramandan.