I botten av tabellen

Jag har så smått börjat att hämta mig från den stora besvikelsen. Valförlusten är stor på många plan. Inte minst för mig personligen. Och än större för det socialdemokratiska partiet som sedan 1914 har varit Sveriges största parti. Nu är högern jämbördig, det skiljer bara något litet procent har jag för mig.

Förutom att högern har beträtt regeringsmakten i ytterligare fyra år så har vi ett parti med rötter i den nyfascistiska rörelsen mitt ibland oss. Länk DN.

Med ett parti i botten av tabellen och rasister i riksdagen ser framtiden inte så ljus ut. Som en tanke har Gordon Gekko åter gjort entré på bioduken, den girige från Oliver Stone’s film ”Wall Street”. ”Wall Street” var tänkt som ett avskräckande exempel när den gjordes för 23 år sedan. Istället fick huvudfiguren Gordon Gekko en slags guldstatus bland vissa element. I den nya filen ”Wall Street 2: Money never sleeps” lär han dock ha en något mjukare framtoning. Länk DN.

Jag uppfattar den svenska valmanskåren till stora delar både som både girig och förvirrad. Girig när man röstar på ett alternativ som förordar en två tredjedelssamhälle med stupstock och reducerad välfärd ända in till bara kärnan. Förvirrad och desillusionerad när rösten gick till ett pajasparti som nu inte länge går att avfärda som pajasar. Ett parti som måste tas på allvar och som måste ställas till svar för sin politik.

Frågan är vad som nu händer med socialdemokratin och med vårt land i övrigt. Vi har en höger med omåttligt bra självförtroende. Jag är uppriktigt rätt för konsekvenserna av fyra år till med Borg, Schlingmann och Reinfeldt vid rodret. Går proppen ur nu, alldeles? Den socialdemokratiska eftervalsdebatten går nu hög i många forum.

Broderskapsrörelsens Peter Weiderud skriver i DN:

Men alla analyser som söker svaren bakåt i tiden kommer att fördjupa vår kris och påskynda vår kräftgång. Vårt problem är att vi är fångna i vår historiska framgång och slutat att gå i takt med tiden. Den förnyelse partiet behöver är en ny samhällsanalys, en modern politik och en i grunden förändrad partikultur och självbild.

Mona Sahlin har de erfarenheter, värderingar och styrkor som behövs för att leda organisationen och politiken till förnyelse. Men hon behöver ett parti som är berett att förnyas.

Dags för omprövningar, dags för att blicka framåt och låta hoppet och kampen spira …

Bloggat: Sq2540sthlm, Marta Axner, Robert Noord, Marika Lindgren Åsbrink, Lena Sommestad, Anna Ardin.

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, högern, SD, val 2010, politik, Oliver Stone eller annat intressant. Läs även NetRoots ….