Jag har tidigare inte reflekterat så mycket över konstnären Bror Hjort. Men jag hade vägarna förbi hans hus och museum i går. Han är mest känd som skulptör men målade även väldigt mycket. Och nu har han tagit plats i mitt medvetande som mannen som bara kunde “måla det han älskade”. Han var ordentligt skolad vid Gunnar Hallströms målarskola och studerade fyra år i Paris på 1920-talet där han mötte den tidiga modernismen. Han förblev sin egen och såg verkligheten som tung och klumpig. Därav det grovhuggna och massiva i hans konst. Den främsta inspirationen utgjordes av folkkonsten och folkmusiken. Det grova till trots. Hans konst är vacker och sinnlig ibland lite utmanande erotisk till och med vilket hans samtid hade åsikter om.
Jag fick ett mycket sympatiskt intryck av Bror Hjort. En konstnär med patos och hållning, radikal och fredsälskande, som bara kunde “måla det han älskade”.
Länk till Bror Hjorths hus.