Gamla hedliga moderater känner inte igen sig längre. Dom anser att dom nya moderaterna, det vill säga Anders Borg & Co har gett upp kampen mot fackföreningarnas monopol, arbetsrätt, strejkrätt och kollektivavtal med mera. Omläggningen av arbetsmarknadspolitiken har varit omfattande.

Lärdomarna från de två tidigare vunna valen visar på att ska en ändring av regeringsmakten bli av så måste väljarna har tydliga alternativ att välja på. Det blir svårt när Moderaterna nästan har krupit upp i knäet – ja, rent retoriskt på Socialdemokraterna. Man är på väg att göra om samma misstag från 2002 då Bo Lundgren och det så kallade bunkergänget gjorde valfiasko och släppte 23 % ner till 15 %. Misstaget den gången var en i närmaste total utsuddning av partiet och flykt från de egna idéerna. Otydlighet och enorma ofinansierade skattesänkningar som inte en människa kunde tro på. Misstaget nu är den totala kursändring som lämnar trogna partiarbetare bakom sig frågande ”Vad är det för parti vi är med i”?

Moderaterna har alltid varit det parti som varit tydlig i sin politik och vi har alltid varit steget före. Friskolor var vi först med, sjukhusdebatter och privata sjukhus, vilja värna om valfriheten och marknadsekonomin. Idag så känns det som om vi backar. Vi är inte det parti som sätter ut staken längs fram….

…. vad är det för mening då med ett politiskt parti? Börjar man tveka inom dom här områdena då ifrågasätter jag vad vårt parti fyller för funktion?

Patrik Norinder, moderat riksdagsman, arbetsmarknadsutskottet, i intervju i P1 Studio Ett.

Det här inlägget publiceras också på motallians.se.