Efter tips från Nathalie så tittade jag på en debatt om barnomsorgen i SVT’s Debatt direkt ikväll. Mitt intryck är att det ska vara tusan till minister som klarar av att sitta i en tv-studio och bli så attackerad och avbruten som Lena Hallengren blev i kvällens program. Varför är det så svårt att problematisera en fråga, varför är svensk journalistik så svart eller vit?
En seriös debatt i tv måste läggas upp annorlunda för att kunna få någon som helst mening för de som tittar, anser jag. Färre inbjudna i studion och lägre tempo är receptet. Låt för guds skull de tilltalade tala till punkt och utveckla sitt resonemang mera än de mycket snabba resonemang och replikskiften som nu ägde rum i Debatt direkt. Jag tycker programledaren Lennart Persson gör ett direkt dåligt jobb helt enkelt.
Så till sakfrågan om vår barnomsorg som debatten handlade om trots allt. Jag tyckte Lena Hallengren klarade sig bra och fick fram det viktiga trots förutsättningarna. Hon fokuserade på kvalitén i förskolan och på det stora behovet av mer utbildad personal. Vidare pekade hon på att tiden då staten går in och detaljstyr barnomsorgen är förbi. Detta är kommunernas bord främst och i Bromma bygger vi förskolor så att det ryker om det. Ofta möts planerna och byggnationerna av förseningar och svårigheter då närboende protesterar och inte vill ha dessa verksamheter så nära inpå sina egna bostäder. Så att tillfredställa behovet av barnomsorg och försöka minska barngruppernas storlek är verkligen en kamp.
Jag tycker vi ska värna om vår förskola, som är en av de bättre i världen. Den är i behov av en statushöjning och inte ett så starkt ifrågasättande som det från Paraplyorganisationen Föräldraupproret och borgligt håll. Vårdnadsbidrag eller annan form av ”mammor hemma mot liten peng i bidrag” som Moderater och Föräldraupproret föreslår urgröper den kommunala barnomsorgen och motverkar jämställdheten mellan könen.
Tommy Jensen formulerar detta mycket bättre än vad jag gör här. Läs hans utmärkta artikel.