Är ungdomsvåldet obegripligt

Nej, det kan det knappast vara. Våldets orsaker kan förklaras med bristen på poliser, frånvarande vuxna, dålig belysning på vägar och torg, fritidsgårdar, lärare, psykologer och socialtjänst. Eller alkohol, droger, stress, videovåld och dataspel. Monica Dahlström-Lannes, f d våldsbrotts­utredare, skriver i ett inlägg på SvD.se Brännpunkt om barnes utsatthet och att många barn faktiskt är ”föräldralösa”.

Föräldralösa i det meningen att de inte har några positiva föräldraförebilder då deras föräldrar är våldsbenägna och eller missbrukande föräldrar. 200 000 barn som har alkohol- eller drogmissbrukande föräldrar. Lika många, 200 000 upplever våld i hemmet. Ytterligare lika många har psykiskt sjuka föräldrar.

”Över 30 000 barn utsätts för sexuella övergrepp. Varje år misshandlas cirka 80 000 barn i hemmet och cirka 10 000 barn har föräldrar i fängelse.”

Detta är grunden för våra problem. Detta skapar en enorm otrygghet bland våra barn och ungdomar. Vi måste kunna klara av att skapa en trygg uppväxtmiljö för dessa barn. Vi måste kunna hjälpa dessa barns föräldrar att hjälpa sig själva och förmå sig vara bra föräldraförebilder.

Vilka har ansvar här? Barnomsorgen och skolan har ett stort ansvar, ännu mer socialtjänsten där ett barnperspektiv i verksamheten är nödvändigt och rättsväsendet som bättre måste kunna prioritera brott mot barn och unga.

Störst ansvar vill jag lägga på oss politiker. Grunderna för en bra barnomsorg, skola, socialtjänst och ett fungerande rättsväsende lägger vi. Vi har på senare tid varit duktiga på att se farorna, att använda vetenskapen och modern forskning i kampen mot exempelvis tidigt missbruk bland de unga. Vi har blivit bättre på att arbeta förebyggande, på prevention. Alkoholskonsumtionen bland unga har mycket riktigt också gott ner.

Men det räcker inte. Vi måste fortsätta arbetet, det långsiktiga arbetet. Arbetet som mycket tidigt ska fånga upp barn i utsatta miljöer och med riskbeteenden. Mot bakgrund av den senaste tidens händelser är det därför mycket märkligt att se den politiska ledingen i Stockholm skära ned på det preventiva arbete.

De så kallade kommunala samordnare, preventionssamordnare har en nyckelroll i det preventiva arbetet ute bland Stockholms alla stadsdelar. Förr fanns dessa tjänster i varje stadsdel, nu har borgarna i stadshuset valt att skära bort dessa resurser i flera stadsdelar. Östermalm och Skarpnäck saknar helt samordnare. Våldsdrabbade Kungsholmen likaså och Norrmalm har bara en halv tjänst kvar.

När inte vi politiker lever upp till vårt ansvar, vad kan vi då kräva av föräldrar och barn?

Avslutningsvis, läs Ulrika By’s, DN, blogginlägg om ungdomsvåldet:

Individ, valfrihet, tillväxt som garant för välfärden – långsamt har fokus förflyttats. Förr talades det om skolan mitt i byn. Där skulle vi socialiseras i ett slags uppväxtgemenskap. I dag sprids vi och våra barn för vinden i jakt på det som vi själva tror är bäst för just oss.

Detta inlägg är pingat på intressant.

Andra bloggar om: undomsvåldet, ungdomar, prevention, våld, preventionssamordnare, alkoholskonsumtion, borgarna.