Våndan över att åka fort

Sport engagerar mig inte så mycket. Att titta på eller att förhålla sig till, menar jag. Visst blir jag glad när tjejerna räddar den svenska äran i friidrott, utförsåkning och simning med mera. Visst finns det också ett gryende intresse för Hammarby hos mig, det är sant.

Men jag kan inte låta bli att bli engagerad i Kenny Bräcks bekymmer. Ni kanske har sett kraschen i tv från den 12 oktober 2003. Den bildsekvensen har visats ett stort antal gånger efter det. Hur det är möjligt att överleva en sådan krasch övergår min fattningsförmåga.

Nu är Värmlandspojken på gång igen. Han har rest sig upp och repat sig från sina skador. Nu är frågan om han vågar fortsätta köra vansinnigt fort på runda banor i USA igen. Han frågar sig om det är god Karma att fortsätta riskera sitt liv.

Jösses, tänkte jag när jag snabbt lät blicken svepa över sportsidan i dagens DN. Har han gått och blivit Buddist också? Varför inte, tänkte jag? Det är nog förklaringen till att han har återhämtat sig så snabbt.

Sedan insåg jag att Karma var namnet på hans dotter.