Vi har nu i Stockholm haft trängselskatter i knappt en vecka och det av vissa befarade kaoset har uteblivit. Ännu tycker jag inte att vi kan utbrista i ordet succé men om den 25 % -iga minskningen håller i sig ett tag till är det verkligen ett faktum, något knappast ens Moderaterna kan förneka.

Ett lyckat försök med trängselskatterna i Stockholm ger den sittande majoriteten och Billström mycket vind i ryggen inför höstens val. Borgarnas mardröm börjar så smått besannas. Trängselavgifterna visar på politisk handlingskraft och en förmåga att trots mycket smälek och hårt motstånd genomdriva ett politiskt beslut som gör skillnad. Skillnad för stockholmstrafiken och för invånarna i Stockholm. Något som de borgliga inte har varit i närheten av att lyckas åstadkomma de perioder som de suttit vid makten i stadshuset.

Moderaterna vill ha nya vägar som ett alternativ till skatterna men dessa tar tid att bygga. Förbifart Stockholm som ligger närmast i tiden att byggas beräknas inte vara klar förrän 2016 och löser inte problemen med köerna. Samtidigt som Folkpartiet nu gör kampanj i tunnelbanan med frågorna – Står du till jobbet? Trängselskatterna tvingar dig att trängas i kollektivtrafiken, så var partiet en gång pådrivande i fråga om miljöskatter. Radioprogrammet Godmorgon Världen kunde i söndags berätta att Lars Leijonborg var beredd att gå med på miljöpartiets krav efter valet 2002, att införa trängselavgifter.

Sedan har vi Solnas starke man moderaten Anders Gustaf som till och med har motionerat om att införa trängselsavgifter en gång i tiden.

Trängselskatten är politiskt tillkommen på ett tveksamt sett. Nu när skatten är här och har bevisat sig fungera så kommer få att vilja återgå till bilköer och sämre miljö i höst.

2 svar

  1. Pingback: Anonym
  2. Pingback: In Your Face
  3. Som norrlänning har jag med skräckblandad förtjusning följt debatten om trängselskatten i Stockholm. Jag är antingen korkad eller helt off – men jag begriper ingenting om hur stockholmarna egentligen vill ha det.
    Om man kan lösa trafikproblemen – bygg fler leder eller bättre/utbyggd kollektivtrafik. Vad strandar frågorna på, finansieringen? Stockholmarna vill verkligen ha fler trafikleder men vill inte betala miljarderna – hur kan det vara möjligt? Storstockholm sägs ju vara den ledande ekonomiska motorn för tillväxten i Sverige. Och ändå inte har råd att möta expansionen av människor och trafik!?
    Tycker det är märkligt att region Stockholm har råd med rika lågskattekommuner på sjösidan och fattiga, ofta invandrarkommuner, på andra sidan sta´n. Är inte det här ett problem, jag menar, finns ingen sammanhållen politik/utveckling för hela regionen Stockholm?
    Om nu fler och dyra trafikleder är lösningen: vad väntar ni på? Att staten ska dra in stöd till andra regioner och satsa ännu mer på den ständigt växande Storstockholmsregionen?

  4. Ett av problemen har varit bristen på kontinuitet i det politiska styret. Majoriteten har bytt sida vid varje val och det är svårt att få till stora och avgörande beslut. Det är inte hela svaret, små partier som Stockholmspartiet och Miljöpartiet har haft och har väldigt stort inflytande och har försvårat bra trafiklösningar för staden och regionen. Att totalt motarbeta bilismen tror jag inte är rätt metod för Stockholm. Vi behöver bilen men behöver lära oss hur vi på ett positivt sätt reglerar användandet av detta kommunikationsmedel. Ett bra steg på den vägen är nu införandet av trängselavgifterna. Fler sådana regleringar tillhör säkerligen vår framtid här i Stockholm tillsammans med nya trafikleder.

    De rika lågskattekommunerna på sjösidan har en tendens att i första hand tänka på sina egna medborgare och prioritera ner det regionala samarbetet. Danderyd är ett utmärkt exempel då de vägrar uppföra infartsparkeringar för andra än de egna kommuninvånarna. Här räcker det inte ens om man kommer från Österåker eller Täby.

Kommentarer är stängda.