En mamma i Bromma har misshandlat sina tre barn så till den milda grad att hon häktats. Jag känner fallet då jag sitter i sociala delegerade i Bromma, eg. socialnämnden. Jag ska inte gå in på det något djupare av förståeliga skäl annat än att säga att det är mycket uppskakande. Men jag vill dela med mig av några reflektioner.

Barn far fruktansvärt illa ofta. Fler än 200 000 barn utsätts för någon form av våld i hemmet enligt Rädda Barnen.

Hur man än gör så blir barnen lidande i någon form. Föds man av olämpliga föräldrar så är detta i sig en tragedi, barnet kan med samhällets hjälp, förhoppningsvis växa upp i trygghet någon annanstans och med andra vuxna men kvar är det faktum att barnet mer eller mindre mist sina föräldrar.

Att samhället tar barnen från föräldrar utan deras samtycke har i många fall upplevts mycket orättvist och kränkande. Det är helt klart att samhället måste värna rättssäkerheten och minimera risken för övergrepp.

Med detta nedtecknat så är det ”Barnens behov i Centrum”, som är den prioriterade linjen bland landets socialtjänster. Det vill säga att man syftar till att fokusera och ta tillvarata barns villkor, rättigheter och behov i första hand. Utan detta perspektiv förlorar all maktutövning inom detta område helt sin mening.

Detta är ambitionerna. Detta lyckas inte alltid och det är inte heller alltid lagen och det juridiska klarar av att på samma sätt prioritera barnens behov.

Nu ses lagen om, det pågår en utredning – ”Utredning till skydd för barn och unga” som bör vara klar i dagarna. Det har gått lång tid sedan socialtjänstreformen genomfördes i början av 1980-talet och vi fick socialtjänstlagen och LVU. Läs mera om utredningen här.

En översyn av lagen är helt nödvändig och ändringar bör nog göras om vi skall lyckas i ambitionen att verkligen sätta ”Barnens behov i Centrum”.

Bloggar:
Birgitta Rudenius – Sanslösa beslut i Länsrätten!
Tonårsmorsa – Vissa saker ska vi nog inte förstå.
Björn Andersson – Barnen vi vuxna sviker!

Media:
AB – Mamma är inte så snäll. Hon slår oss hela tiden…?

Länkar:
Rädda Barnen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , och annat intressant.

By |2016-12-20T21:10:55+01:0024 jun 2009|Bromma, opinion|15 Comments

15 Comments

  1. britta 24 jun 2009 at 09:03

    och alltid är det socialnämndens fel….. eller hur

    Det är så lätt att kasta sten på socialnämnden som egentligen inte kan försvara sig på grund av tystnadsplikten. Och alltid finns det nån advokat i bakgrunden. I ena fallet ser man till att en olämplig mor får tillbaka vårdnaden i ett annat fall tycker man att socialnämnden borde ha gjort mer. Barnens bästa verkar aldrig gå i första hand. Jag har suttit i socialnämnd i sammanlagt 3 mandatperioder så jag har sett en del jag också.

    Min fråga är: Varför ringde inte grannarna på när barnen skrek mitt i natten??? Var finns civilkuraget hos vanliga sk hederliga svenskar. Hur i fridens namn kan man sova gott på natten när små barn skriker ut sin förtvivlan i grannlägenheten?

  2. Tommy Jensen 24 jun 2009 at 09:43

    Familjer som lever såhär blir aldrig vardag, jag blir lika berörd av dem varje gång jag läser om dem eller träffar på dem, vilket händer i mitt arbete. Varje gång frågar man sig hur det har gått till och om ingen annan människa har haft insyn i familjen. Ofta lever dessa familjer avskilt vilket inte tycks ha varit fallet här. Min uppfattning är att det finns ett stort generellt problem som påverkar alla dessa ärenden, och så även detta såklart. Människor vill bli lämnade ifred, man vill inte att socialtjänsten lägger sig i hur man har det i sin lilla familj. Ingen ska snoka och det bedrivs kampanjer på nätet men också i media om hur elaka socialtjänster förstör familjers liv genom att hävda att det behövs insatser. Samtidigt vill man att socialtjänsten ska ha koll på alla barn som far illa och korrigera detta snabbt och korrekt. Denna ekvation är svår att få ihop och uppenbarligen så misslyckas man ibland. Samtidigt sänks skatterna och folk tycker det är skönt att få några hundralappar extra i plånboken varje månad. Kanske några extra hundralappar per månad hade räddat dessa barnen? Hur mycket tycker vi att det är värt att ha en bra socialtjänst? Vad får det kosta?

    Sen finns det också, precis som ovanstående kommentator skriver, en brist i civilkuraget hos många. Men den bristen stannar inte utanför socialnämndens möteslokaler, den finns även där inne. Vi vill inte se för att det är för jobbigt att se, vi vill att det ska vara bra och att det nog ska lösa sig med tiden. Även socialnämnder tar fega beslut ibland, precis som grannar och andra gör.

    Juridiken skyddar tyvärr inte barmen och länsrätter och kammarätter saknar ofta den specialkompetens som kan vara avgörande för att bedöma barns behov. Precis som det nu finns Migrationsdomstolar borde det inrättas familjedomstolar med specialkompetens i detta område. Det vore ett viktigt steg för att börja tillvarata barnens intressen inom domstolsväsendet.

  3. Britta_S 24 jun 2009 at 10:43

    Det är inte mycket man kan göra i en socialnämnd i ett sådant här fall. Jag har själv suttit och sett på, med tårar i ögonen hur en fantastisk fosterfar har förbjudits att ens få träffa det lilla barnet som han tagit ansvar för sedan barnets födelse. Allt för att en biologisk mamma med en psykisk sjukdom fått rätt i domstol.

    Vi måste arbeta för att lagarna skrivs för barnens bästa.

    För det är helt klart att människor saknar civilkurage ute i Sverige i dag.

  4. Tommy Jensen 24 jun 2009 at 13:59

    Jag är medveten om att socialnämndens makt stoppar vid domstolarnas dörrar. Vad jag menar är att det också finns socialnämnder som vid ganska klara fall, enligt mig, valt att inte ansöka om insatser jml LVU, vilket fått förödande konsekvenser för barn i dessa ärenden.

    Jag håller med dig att det ofta saknas civilkurage, men det är inget som vi kan skylla på tyvärr, då får vi istället skapa ett samhälle som ändå skyddar barnen, trots denna avsaknad av kurage, kan man tycka.

  5. Britta_S 24 jun 2009 at 20:52

    Jag blir så fruktansvärt ledsen över sådana här händelser. Du har helt rätt i att vi måste skapa ett samhälle där vi skyddar barnen från sådana här trauman. Man får hoppas att dessa barns lidande ändå kan bli en skarp väckarklocka så att det kommer en förändring till stånd. En familjedomstol med specialkompetens som du beskriver ovan känns som ett viktigt steg.

    Ibland känner jag det som om att de biologiska föräldrarnas rätt till sina egna barn går före barnens rätt till trygg uppväxt tillsammans med kärleksfulla vuxna. Det borde vara tvärt om.

  6. Anders Löwdin 24 jun 2009 at 22:51

    Tack båda för tänkvärda kommentarer. Tanken på en familjedomstol med specialkompetens tar jag med mig i mitt arbete som fritidspolitiker bland utsatta barn och ungdomar.

    Jag upplever ”min” socialnämnd som ”tuff”. Att vi verkligen försöker stå på barnens sidan. Vi har implementerat BBIC – Barns behov i centrum, en arbetsmodell med focus på barnet och dess behov. Där vi inte når ända fram när det gäller ärenden där barn är inblandade är där systemet är trubbigt och juridiken inte går vår väg.

    Det kan nu också sägas att medias bild i detta fall inte helt ut stämmer. Så sent som i mars i år var allting under kontroll hos den häktade mamman. Ingen misshandel och ett normalt boende. Det som har hänt har hänt efter detta, det senaste hembesöket.

    Men hur gör vi vuxna i en värld där vi tycks ha förlorat greppet? Jag tänker främst på det elände som Statens institutionsstyrelse, SiS står för. De håller regelbundet barn inlåsta i isoleringsceller som bestraffning. Något som är olagligt. Detta är också mycket deprimerande….

  7. Eve 27 jun 2009 at 17:02

    Britta:
    Nu har jag bara läst i media om fallet, och har absolut inte insyn på samma sätt som bloggens ägare har.

    Men om man ska tro det man läser i tidningen… samt i tidigare dom, så HAR ju grannar ringt till socialtjänsten? Ingenting gjordes då om jag tolkat artikeln eller domen rätt. Det ansågs inte föreligga någon som helst risk för barnen.

    Barnen hade ju blivit omhändertagna tidigare. Får inte socialtjänsten ha någon form av uppföljning då barnen kommit hem igen till en, som tidigare ansetts vara en olämplig förälder?
    Jag är inte på det klara med hur lagen ser ut där, men kan tänka mig att det finns lagar som gör er bakbundna.

    Skulle hemskt gärna få svar på frågorna.
    Mvh Eve

  8. Theresa 27 jun 2009 at 19:18

    Britta: Grannar har ju ringt polis vid skrik och bråk, kontaktat socialtjänst osv och tycks ha uppfattat detta som en ”problemfamilj” varav modern enligt uppgift till och med hotat en granne. Man kan inte begära att enskilda medborgare, skall konfrontera personer som befinner sig i den situation denna kvinna befann sig i. Det hade sannolikt inte lett till ett samtal som fått barnens situation att förbättras, utan troligtvis lett till en konflikt och fått mamman att avskärma sig ännu mer. Detta är en situation för proffsen att hantera polis, socialtjänst och psykiatri), men samhällets ”ögon och öron” är viktiga, dvs. att anmälningar kommer in osv.

    Här kan jag inte se att ansvaret ligger någon annanstans än på en förändring av ett förlegat system.

  9. Helena 27 jun 2009 at 19:48

    Hej Anders!

    Du skriver att ”Så sent som i mars i år var allting under kontroll hos den häktade mamman. Ingen misshandel och ett normalt boende. Det som har hänt har hänt efter detta, det senaste hembesöket.”

    Var detta besökt ett föranmält besök, eller inte…? Det kan ju verkligen ha stor betydelse om hon hunnit förbereda sig på att soc ska komma, tycker du inte..?

    MVH
    Helena

  10. Anders Löwdin 28 jun 2009 at 13:50

    Tack för kommentarerna

    Eve & Helena

    Men om man ska tro det man läser i tidningen… samt i tidigare dom, så HAR ju grannar ringt till socialtjänsten? Ingenting gjordes då om jag tolkat artikeln eller domen rätt. Det ansågs inte föreligga någon som helst risk för barnen.

    Socialtjänsten har under en lång tid ansett att det verkligen föreligger risker för barnen. Därav överklaganden till både Kammarrätt och Regeringsrätten. Det är domstolarna som ansett att det inte föreligger några risker.

    Socialtjänsten har haft kontakt med familjen under stora delar av tiden innan gripandet av mamman. En anmälan kom in i december och ett oanmält besök gjordes kort efter detta. Ett oanmält gjordes också i mars.

    Theresa

    Det är svåra frågor detta, om skydd för anmälare. Om man kan ”begära att enskilda medborgare, skall konfrontera personer som befinner sig i den situation denna kvinna befann sig i”, är tveksamt. Själv gör jag detta dock med resultat att jag blev inkallad som vittne till tingsrätten. Jag tror man får utgå från fall till fall och till person. Jag har också personer i min närhet som har blivit utsatta för övergrepp i rättsak. Det är verkligen ingen rolig situation att vara rädd för att gå ut. Samhället ska kunna erbjuda ett stort skydd till personer som vågar stå upp för det som är rätt och riktigt.

    Paralleller går att dra till motorcykelgängen och vittnesskydd. Några enkla lösningar finns inte.

  11. Rike 28 maj 2010 at 16:25

    Du skriver bla. på din blogg

    Barn far illa i Bromma, i Sverige och i Världen

    av Anders Löwdin den 24 Jun 2009 · 10 comments

    i Lokalt i Bromma, Opinion

    En mamma i Bromma har misshandlat sina tre barn så till den milda grad att hon häktats.

    Mamman är inte dömd för att ha misshandlat den minsta dottern så du borde ändra din artikel. Sen kan man som medborgare i Sverige undra varför det gick så här kanske är det Bromma stadsdelsförvaltning som har behandlat denna mamma fel och kränkt henne och aldrig varit ett stöd.

    Allt har inte bara en kant av en historia kom ihåg det Andres. En hel del barn omhändertas i Sverige dagligen fast det ej finns skäll till det, dåliga utredningar, förvanskade utredningar. Kränkningen många upplever av soc förvaltningen.

    Finns många vittnen som berättat att dom har blivit behandlade väldigt dåligt av soc. Hur barn-ungdomar i foster familjer blivit slagna och utnyttjade sexuellt.

    En fosterfamilj behöver inte alls vara bättre en en biologisk familj. För många rapporteringar och anmälningar som gjorts mot socialen det är hemskt och skandal.

    Mer förståelse till barnfamiljer och mindre lätta omhändertagande.

  12. Rike 28 maj 2010 at 16:38

    http://www.sydsvenskan.se/sverige/article620547/Fosterbarn-vittnar-om-overgrepp.html

    Från artikeln: Barn har under åratal utsatts för vanvård i svenska barn- och fosterhem utan att myndigheterna ingripit

  13. Anders Löwdin 29 maj 2010 at 12:14

    Rike

    Jag håller med om att barn har utsatts för vanvård i svenska barn- och fosterhem. Se också min kommentar ovan om SIS. Men detta föranleder inte mig att ta lättare på barnens behov.

    Jag tror mig vara bra mycket bättre informerad om detta fall än vad du är. Så jag avfärdar din kommentar med att det är spekulationer och grova felaktigheter.

    I övrigt har jag ingen lust att fortsatt diskutera den så kallade ”Brommamamman”.

  14. Rike 2 jun 2010 at 20:36

    Hejsan!

    Om du inte har lust att diskutera den så kallade ”Bromma mamman” varför tar du inte bort ämnet då?

    Vet du inte om att denna mamma inte är dömd för att ha misshandlat sina tre barnen utan två av barnen. Om du vet detta så undrar jag varför du inte tar och omformulerar titeln i bloggen?

    Det stämmer att jag inte känner denna mamma men jag har följt fallet och jag har många frågor som förbryllar mig och därför tycker jag att det är viktigt med en diskussion kring detta.

    Jag har många års erfarenhet av barn och ungdomar i mitt arbete därav ligger mitt stora intresse för denna ålders gupp.

    Patrik

  15. Anders Löwdin 2 jun 2010 at 21:58

    Patrik!
    Varför ska jag ta bort tråden? Detta specifika fall var aktuellt för mig då och inte nu. Om du har arbetat med barn och ungdomar så borde du veta min roll i sammanhanget och vad jag kan yttra mig om.

    Denna tråd handlar om våld mot barn allmänt utifrån den så omskrivna händelsen här i Bromma. Jag kände behov av en del klargöranden men inte mer än vad som sagts av andra förtroendevalda i media i detta specifika fall.

    Och Patrik, titeln för denna postning är ”Barn far illa i Bromma, i Sverige och i Världen”. Varför ska jag ta och omformulera den? Är det inte sanning, att barn far illa?

    Jag sätter punkt här, Patrik!

Comments are closed.

This function has been disabled for Fotograf Anders Löwdin.